Upp och ner
Den här veckan är riktigt lyxig. Efter att ha suttit med c-uppsatsen mellan 9 och 17/18 varje dag i massor av veckor har vi äntligen lagt ifrån oss vårt eget arbete för en stund och ska opponera på våra klasskompisars arbete. Detta betyder att veckans tider snarare är 10-15 vilket är sååå skönt. Även om jag trivs i vårt nya andra hem (Karolinskas bibliotek) men min nyfunna vän och skrivkamrat. Kommer bli sjukt tomt sedan när man inte ska träffas varje dag längre. Men man märker att man börjar bli lite trött på den här kursen nu. Men stolt över vårt arbete! I övermorgon ska vi försvara det på slutsemineriet och nästa vecka kör vi sista spurten med inlämning på fredagen. Vad skönt men tomt det kommer bli sedan! Kommer bli jobbigt när folk ska kritisera och döma vår lilla bebis nu på fredag, hahaha. Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, och även om man glömmer bort det ibland så har man många gånger kommit på sig själv med att tänka att man måste uppskatta livet. Jag kan skratta, gråta, röra mig, prata, jobba, resa och tusen fler saker vilket man inte kan vid många sjukdomar. ALS. Väldens läskigaste sjukdom. ''Fånge i min kropp'' heter vår uppsats. Det är precis vad som händer... Skulle kunna predika om detta i timmar känner jag, det har verkligen kommit en varmt om hjärtat. Man har fått kunskap och förståelse, precis som syftet med vår studie var. Eftersom jag har en kusin som haft ALS i 2 år nu (50% av ALS-patienter är döda inom 18 månader efter diagnos) så är den här kunskapen mycket värd även om jag inte har någon kontakt med henne för tillfället. Jag lider verkligen med henne och hennes nära.. Som sagt, vi som är somatiskt (kroppsligt) friska ska vara glada för det vi kan göra. Sen kan man ju vara psyiskt sjuk också. Och det är sjukt, men det är på något sätt inte lika accepterat och mycket mer stigmatiserat. Det alla inte verkar förstå är att en psykisk sjukdom är en sjukdom som alla andra, förutom att den utvecklas i hjärnan och inte i övriga delar av kroppen. Den syns ofta inte utåt och går inte alltid att konstatera via prover. Det är sjukt att det är så att det heter att man HAR cancer men man ÄR schizofren. Man HAR ALS men man ÄR bipolär. Man ÄR sin psykiska sjukdom, men den somatiska den har man bara en viss tid (eller obotligt). Den psykiska sjukdomen är en del av dig men inte den somatiska. Att man är hemma från jobbet ett halvår på grund av depression är mycket mer hysch hysch och tabubelagt än om man har cancer och är hemma ett halvår. Då skickas blommor och folk tycker så synd om och hälsar på, medan en psykisk sjukdom snarare skapar rädsla och kanske vilja att hålla sig borta. Eller? Dessutom tror jag att många tänker att den psykiskt sjuka personen överdriver, inte alls är så himla sjuk och inte riktigt tar det på allvar. Det är inte lätt att vara psykiskt sjuk i dagens samhälle, tror jag ..
Veckan har inte bara varit lyxig och bra utan även jävligt sorgsen.. Livet går verkligen upp och ner just nu. Eller typ upp, ner, hit, dit. I lördags var jag på jättebra humör och i söndags/måndags var mysigaste dagarna på länge. Gårdagen och idag har inte varit någe roliga, fastän jag har en superkul göteborgsresa framför mig i helgen. Ska försöka tänka positivt!!! Det kommer ju bli kul och mysigt, det är bara svårt att fokusera på det när man känner sig ledsen. Men på lördag ska vi ju se Meningen med livet med Alex & Sigge, så efter det kanske jag får svar på vad meningen med livet är och blir gladare. Jag hoppas på det!
Svaret.
Lärarens svar till alla arga sjuksköterskestudenter. Det var inte enklare beräkningar vi fick göra (kanske om man är mattesnille eller har all tid i världen), och att räkna överslagsräkning är inte samma sak som att räkna ut ett exakt tal för att få rätt på en tenta. Vad de inte verkar förstå är att anledningen till att många är upprörda är kanske inte till största delen för att vi fick räkna huvudräkning, utan hur de jävla skitlärarna hanterade situationen (stöddigt, nedlåtande, bortförklarande) och att vissa fick miniräknare medan vissa inte fick. Orättvist? Och att de pratar om patientsäkerhet är ju patetiskt, eftersom det hade varit icke patientsäkert om NÅTT att räkna huvudräkning för att ta reda på vilken dos man ska ge till en patient. Att räkna överslagsräkning i huvudet för att ta reda på ifall det man räknat fram på miniräknaren är rätt är en helt annan sak. Här funkade inte överslagsräkning som sagt, eftersom man inte får rätt om man inte skriver exakt rätt. Som jag pratade med några klasskompisar om idag så är det ju superhärligt att det är såhär man kommer komma ihåg lärarna, helt jävla inkompetenta och stöddiga. Idioter.
Sluttentan.
Dagen innan.
Man får ju helt enkelt skylla sig själv när man börjar plugga på tentan som innefattar allt vi lärt oss på hela utbildningen klockan halv två dagen innan.. Men lite får man skylla på att idioterna till lärare la tentan på samma dag som vi ska lämna in vår c-uppsats. Tack. Sen kan jag väl få skylla lite på att livet drastiskt förändrades för bara en och en halv månad sedan, och att jag fortfarande försöker anpassa mig.. Och jag förbannar mig själv för att jag inte, efter flytten, har bättre ordning på mina saker. För nu såhär dagen innan tentan skulle det underlätta om man hittade instuderingspapperna till läkemedelsberäkningen så att jag slapp springa runt som en galning och leta och bli ännu mer stressad. Jag tror jag får satsa på omtentan istället. Vem fan lägger en tenta på hela utbildningen på samma dag som c-uppsatsen ska in? Vill de inte att vi ska klara den? Man börjar ju undra. Orkar knappt ha tenta-ångest för det mår man ju bara dåligt av. Som jag skrev på instagram för ett par månader sedan inför en stor tenta så borde tentaångest vara en diagnos. Fy så dåligt man kan må. Men nu har jag bestämt att det går som det går. Får antingen lita på kunskaperna jag har lärt mig, eller satsa på att plugga mer inför omtentan. Jävla lärare.
22:22
Den här dagen kan sammanfattas på följande vis:
Depp, totalt misslyckat plugg, sömn, musik och gamla bilder.
Riktigt deppig söndag på grund av vissa omständigheter. Och det enda jag behövde göra den här helgen var att plugga till tentan på fredag. Tenta på hela utbildningen. Som jag skulle plugga till denna helg alltså. Eftersom vi skriver examensarbetet på vardagar. Igår lyckades jag skriva ett worddokument med en lista på saker jag behövde plugga på. (Man vet inte vart man ska börja för det är så mycket??! Tre års utbildning...). Idag var jag så duktig att jag till och med tog fram en massa böcker, läste en sida om cirkulatorisk chock men sen blev jag tydligen jävligt trött och somnade. Sov bort hela dagen.. Vafaan.. Efter jag vaknat fick jag god söndagsmiddag och sen har jag bara lyssnat på musik som jag fått av linda, kollat på en massa gamla bilder och förundrats över min fjortisperiod. Men vilken härlig del av livet! ''Vadå jag är inte alls fjortis?'' Jo det var du. Så lite självinsikt. Haha. Finns så mycket minnen i alla bilder.
Jag är fan snart klar med min tre år långa utbildning, vart tog tiden vägen? Tre år av förhållande med Jesper och utbildning på Karolinska Institutet. En av dem har redan tagit slut, en tar slut om två och en halv månad. Så underbara och jobbiga år. Kärlek, bråk. Tentaångest, upplevelser, ny kunskap.