13 januari 2015
Alltså! Det finns bara en sak i mitt huvud just nu och det är examen, examen, examen.
Examen, examen, examen, examen, examen.....
Imorgon börjar det! Den tre dagars långa examen med brosch-utdelning och smörgåstårta i samma sal som vi var i första dagen i skolan. För TRE ÅR SEDAN!!! Samma sal som jag, Petra och Katherine satt och flummade i för att föresläsningarna var sjukt ointressanta om sjuksköterskans proffession och vi var trötta. Nu är det bara jag kvar av oss tre efter tre år, de andra två har fallit bort. Det är helt galet! Jag minns ju den första dagen som om det var igår. Jag var dödsnervös och undrade vad jag hade gett mig in på. Niklas, kusin, som redan gick på Karolinska visade mig vägen till rätt ställe. Jag var ändå sjukt lost. Jag bestämde mig för att fråga världens dummaste fråga bara för att få kontakt med någon annan som skulle börja i klassen. Satt med dem på introduktionen. Och sen flöt allt bara på.. Första dagarna och veckorna var sjukt jobbiga, det var sååå mycket nytt som skulle tas in. Och sen flöt det verkligen bara på.. Med lite speed bumps här och där, lite tvek och mycket tentaångest. Men herregud... Jag är sjuksköterska på fredag????? Och det känns så braaaa! Det känns så himla bra att jag sökte jobb i lördags, och att de ringde tillbaka i måndags, och att jag ska på arbetsintervju på torsdag. Jag är sååå taggad och nervös. Taggad som fan på att äntligen tjäna pengar och inte vara en fattiglapp, eller leva på lånade pengar. Inte lika taggad på att betala tillbaka mina lån.
Sjukt sorgligt och konstigt att inte åka till Flemmningsverg var och varanna dag och se vattentornet. Gå förbi mannen med saxofon vid rulltrapporna och träffa alla klasskompisar.
Måndagskväll.
Måndag avklarat! Bockar av ännu en dag till examen. Idag fick vi gå hem klockan 14 från praktiken. Jäkligt skönt eftersom jag inte hade sovit så mycket inatt. Men även om jag var lite seg så trodde jag inte att jag var SÅ trött. Att jag var SÅ trött fick jag bevisat för mig när jag stod på affären, dit jag hade promenerat från tågstationen, och insåg att bilen var kvar på parkeringen, på tågstationen. Suck! Tur att man träffade en snäll själ på affären som ville skjutsa dit mig så jag kunde hämta den. Nu har jag bara hunnit komma hem från affären, lagat tacopaj och ätit tacopaj. Dags att börja plugga och sedan är det typ läggdags.. Idag har jag kollat på lite jobb som jag ska söka så fort jag har skrivit ett ordentligt cv :-) Blev glad när jag såg att avdelningen på Södertälje sjukhus som jag velat söka till (på grund av att jag hört att den är bra) sökte personal, och hittade dessutom en avdelning som endast har öppet dygnet runt måndag till fredag som sökte. Det ingår natt-jobb i den anställningen men jag undrar om det inte är värt det när man slipper jobba helg. Hade varit superskönt! ''Välkommen till avdelning 14, en femdygnsavdelning för patienter inom kirurgi, urologi, ortopedi och gynekologi som planeras för operation inom slutenvård''. Man kan ju alltid prova! Även akutmottagningen sökte personal såg jag. Så i princip alla de avdelningar jag tänkt söka till hittade jag på jobb.sll.se. Vilken lyx man har efter att ha utbildat sig med denna utbildning, ingen stress att inte få jobb inte. Gäller bara att hitta någonstans att trivas.
Vägskäl
Hej. Nu är all ledighet slut och imorgon (inatt) blir det uppgång klockan 05 igen. Vilket känns som det kommer bli ganska jobbigt eftersom jag sov förbi mitt alarm och vaknade halv tolv idag. Något som också är jääävligt jobbigt är att jag behövde plugga idag. Men jag har varit nere på stan och fikat med Johanna och Elise istället. Väldigt trevligt och välbehövligt. Känns som jag inte kan ta det lugnt och ta dagen som den kommer i mitt liv längre nu, utan om 12 dagar är det dags att ta tag i livet. Jobbigt när man inte vet vad man vill med allt. Fasiken. Tror inte jag vet någonting för tillfället faktiskt. Ska nog fortsätta ignorera framtiden i 12 dagar till iallafall.
Önskar mig en tidsmaskin tillbaka till 10 års ålder. För det börjar bli för mycket med det här vuxna livet känner jag ibland.. Mitt lilla hjärta och min stackars hjärna pallar inte trycket.