Camilla

Det blev lite att göra inatt, som var mitt andra nattpass av 30 nu på 10 veckor. Det är framför allt skönt att börja jobba natt. Man jobbar mindre, tjänar mer, i helhet ett lugnare tempo och supertrevlig arbetsgrupp. Inatt var lite speciell för då hade jag mitt andra dödsfall sedan jag blev sjuksköterska. En stackars dam som dog av egentligen lite oklar anledning. Men det lät som hon drunknade, dvs lungödem. Vätska i lungorna. Hade supervattnig och bubblig andning. Men hon var 90 och någon gång ska man ju dö men det som var konstigt var att hon blev akut försämrad 2 dgr tidigare och låg och panikskrek större delen av tiden, utan förklaring. Så detta var första gången jag rullade runt på en död människa, för att tvätta, fixa, kamma och göra fin inför anhöriga. Det är ganska overkligt, så lealös. Kan inte låta bli att tycka att det är lite obehagligt. Inte just att det är en död människa där framför mig, men att hålla på att vända, vrida och lyfta på en helt lealös kropp. Det blir lite makabert. Men en erfarenhet såklart, sådana är alltid bra. När anhöriga hade varit där och sörjt och vi hade satt oss för att spela lite kort, så var det dags för nästa dödsfall. En blödande man som det inte gick att hjälpa. Som hade ett blödande magsår som inte gick att stoppa. Hemsk diagnos! Att bara förblöda, utan att det går att göra något. Ca 90 påsar blod fick han intravenöst senaste veckorna, tills man insåg att det var lönlöst. 90 påsar blod, det är 23 liter blod!! Som han blödde ut igen. 

Har 2 veckor intensivt arbete framför mig.. 6 kvällspass denna vecka och 6 nattpass nästa vecka.. Jobbat det första av dessa kvällspass precis och är redan trött på det.. ibland känner man sig bara så otaggad på att arbeta. Som det ser ut i nuläget kommer jag att ha 11 patienter imorgon. Det är ju en del att hålla reda på om man säger så.

Nu ligger jag på ett av ställena där jag trivs bäst på jorden, i badkaret hos mamma och pappa. Känner mig helt trött i kropp och själ så inte alls så sugen på att åka hem och jobba 6 dagar kommande vecka. Kvällspass hela veckan visserligen = sovmorgon = glad Camilla. Vem orkar bli väckt av klockan 4.50? Det är ju inte ens morgon då, knappt.. Positiva är dock att dagpassen går fortfarande än kvällspassen, men oftast tröttare pga. dålig sömn och stressigare eftersom det händer mer på dagen på avd.. Hur som helst, om en vecka börjar jag jobba natt. 

Vad gör man när man varit sjuk en vecka, känt sig liten, ensam och mammig men mamman är 45 mil bort och man dör lite av hemlängtan? 

Här ligger jag och hostar lungorna ur mig. Sådär lägligt precis under mina hyresvärdars sovrum i deras extremt lyhörda villa.. Stackarna. Lite synd om mig också förstås som blivit svinförkyld, mer än jag varit på hela året tror jag. Började med halsont, snor, slem, feber, hosta.. denna underbara slemhosta. Har viskat hela helgen också. Rösten var som bortblåst. Svårt att jobba med det, så jag fick sjukanmäla mig. Trots att det tar så emot, för det finns INGEN ersättare, inga vikarier. Existerar inte. Finns ju bemanningsföretag men oklart vart de håller hus, avd har väl inte råd eller något. Vilket ökar arbetsbelastningen för de som jobbar, som redan är utarbetade pga. personalbrist och övermänskligt tempo, med underbetalda löner. Denna helg när jag låg hemma med feber och viskröst fick tex andra sjuksköterskan som jobbade denna helg sköta avd själv hela förmiddagen på lördagen, och på söndagen jobbade en annan kollega dubbelpass för att täcka upp. Det är så otroligt ohållbart.. och att man ska känna sådant dåligt samvete över att bli sjuk. Sa högt till en kollega för någon vecka sedan att "jag ska inte bli sjuk" men det gick ju bra.. Hoppas att jag kan återgå på torsdag iallafall eftersom min student från termin 2 kommer då, en liten fågelunge att ta hand om. Håller på att lära henne allt jag kan liksom.. man får bara hoppas på att man inte har 9 patienter, finns otroligt lite tid till att vara pedagogiskt i sådana lägen.. Håller tummarna för en bra torsdag med ett bättre mående och lagom arbetsbelastning 👊