Camilla

Det blev lite att göra inatt, som var mitt andra nattpass av 30 nu på 10 veckor. Det är framför allt skönt att börja jobba natt. Man jobbar mindre, tjänar mer, i helhet ett lugnare tempo och supertrevlig arbetsgrupp. Inatt var lite speciell för då hade jag mitt andra dödsfall sedan jag blev sjuksköterska. En stackars dam som dog av egentligen lite oklar anledning. Men det lät som hon drunknade, dvs lungödem. Vätska i lungorna. Hade supervattnig och bubblig andning. Men hon var 90 och någon gång ska man ju dö men det som var konstigt var att hon blev akut försämrad 2 dgr tidigare och låg och panikskrek större delen av tiden, utan förklaring. Så detta var första gången jag rullade runt på en död människa, för att tvätta, fixa, kamma och göra fin inför anhöriga. Det är ganska overkligt, så lealös. Kan inte låta bli att tycka att det är lite obehagligt. Inte just att det är en död människa där framför mig, men att hålla på att vända, vrida och lyfta på en helt lealös kropp. Det blir lite makabert. Men en erfarenhet såklart, sådana är alltid bra. När anhöriga hade varit där och sörjt och vi hade satt oss för att spela lite kort, så var det dags för nästa dödsfall. En blödande man som det inte gick att hjälpa. Som hade ett blödande magsår som inte gick att stoppa. Hemsk diagnos! Att bara förblöda, utan att det går att göra något. Ca 90 påsar blod fick han intravenöst senaste veckorna, tills man insåg att det var lönlöst. 90 påsar blod, det är 23 liter blod!! Som han blödde ut igen.