Camilla

Alltså! Det finns bara en sak i mitt huvud just nu och det är examen, examen, examen.

Examen, examen, examen, examen, examen.....

 

Imorgon börjar det! Den tre dagars långa examen med brosch-utdelning och smörgåstårta i samma sal som vi var i första dagen i skolan. För TRE ÅR SEDAN!!! Samma sal som jag, Petra och Katherine satt och flummade i för att föresläsningarna var sjukt ointressanta om sjuksköterskans proffession och vi var trötta. Nu är det bara jag kvar av oss tre efter tre år, de andra två har fallit bort. Det är helt galet! Jag minns ju den första dagen som om det var igår. Jag var dödsnervös och undrade vad jag hade gett mig in på. Niklas, kusin, som redan gick på Karolinska visade mig vägen till rätt ställe. Jag var ändå sjukt lost. Jag bestämde mig för att fråga världens dummaste fråga bara för att få kontakt med någon annan som skulle börja i klassen. Satt med dem på introduktionen. Och sen flöt allt bara på.. Första dagarna och veckorna var sjukt jobbiga, det var sååå mycket nytt som skulle tas in. Och sen flöt det verkligen bara på.. Med lite speed bumps här och där, lite tvek och mycket tentaångest. Men herregud... Jag är sjuksköterska på fredag????? Och det känns så braaaa! Det känns så himla bra att jag sökte jobb i lördags, och att de ringde tillbaka i måndags, och att jag ska på arbetsintervju på torsdag. Jag är sååå taggad och nervös. Taggad som fan på att äntligen tjäna pengar och inte vara en fattiglapp, eller leva på lånade pengar. Inte lika taggad på att betala tillbaka mina lån.

 

Sjukt sorgligt och konstigt att inte åka till Flemmningsverg var och varanna dag och se vattentornet. Gå förbi mannen med saxofon vid rulltrapporna och träffa alla klasskompisar.