Det här med sanna berättelser
Åh vad jag är uttråkad.. :( Har liksom suttit och spelat Robinson-spelet online om och om igen och innan det rensade jag alla mina bloggar sparade på favoriter. Nu då?
Behöver visserligen duscha.. Och äta. Men det är ju inte speciellt kul det.
Sen har jag en liten åsikt om filmer baserade på sanna händelser. För inte så länge sen såg jag ju Changeling och tidigare idag A mighty heart, båda med Angelina Jolie. Har ni inte sett de flilmerna och vill göra det så sluta läsa HÄR. Det jag ville komma till med dessa sanningsbaserade filmer så är det att det är ju inge kul alls när filmerna slutar olyckligt. Kvinnas man/barn blir kidnappat och återkommer ej. Halva nöjet, eller hur man nu ska uttrycka det, med sådana filmer, eller kanske till och med hela, är ju när maken eller sonen äntligen kommer tillbaka i slutet och lyckan i det. Dessa två filmer satt jag hela tiden och hoppades, in i det sista. Även om man hade fått veta att maken var halshuggen för de hade sett det på en video så hoppades jag att det kanske var ett misstag, någon annan på videon? Han kanske levde ändå? Men nej. Han var död. Angelina blev ledsen. Filmen var slut. Man känner sig nästan lite lurad när man suttit och sett hennes kämpande hela filmen och så dör han bara. Dock var Changeling en helt underbar film ändå, men jag hade nog helst sett att sonen kommit tillbaka..
Haha...