Camilla

Fyfan. Jag ska berätta om min natt.

Jag drömde att jag blev instängd, och var tvungen av komma ut. På liv eller död som så många andra gånger i mina drömmar. Så jag vaknar av att jag hysteriskt och i panik står och slår mot mitt fönster. Så jävla uppskakad. Gråtandes. Jag hör hur glas är krossat så jag är säker på att jag slagit sönder fönstret, helt säker. Men så känner jag på fönstrena och de är hela, men på golvet ligger glas från en stor vas som ramlar ner och gott sönder. Går upp en trappa fortfarande helt uppskakad och tvättar ansiktet, när jag kommer ner igen är fönstrena helt öppna och jag hade inget minne av att ha öppnat dem på vid gavel. Persiennerna är helt förstörda. Kan ju säga att jag inte kunde sova på ett tag efter det där. Min kropp var helt uppskakad och tårarna rann. Hemskt.

Ibland blir jag fan rädd för mig själv..