Camilla

Igår levde han och var vår charmiga lilla Gris. Idag är han kall och orörlig..
Lilla Grisen har gått bort. Kan inte låta bli att tycka att det är lite sorgligt.

Mamma gav mig nästan en hjärtattack förut, när hon kom in i mitt rum:
- Vill du vara med på begravning?

Tankar gick hur snabbt som helst genom mitt huvud.. Slutade med Morfar.
Va? Nej.. Så kan det väl inte vara? Satt helt orörlig.

- Grisen är död.

LÄTTNAD.

Men sen kom jag på att det var ju lite sorgligt det. Och ännu sorgligare blev det när jag kom upp och såg honom ligga där. Jag kommer aldrig förstå mig på döden. Han har ju ändå varit här i över fem år..