Sosick

''Räddad av fienden'' såg jag på idag, på ettan.
I en timme hörde jag Tobias Rawet berätta om hur hemskt allt var.
Hur han var fyra år när han och hans familj fick flytta in i ghettot.
Hur hans barndom tog slut när han fyra år gammal blev dragen in dit på en släde av sin pappa.
Och hur han fick sitta nere i ett dass för att inte bli hämtad av tyskarna, eftersom han var under tio och alla barn under tio skulle hämtas och dödas. (samt sjuka och gamla dvs alla som inte kunde jobba)
Så sjuuuuuuuukt.
Förintelsen.
Jag kan bara inte FATTA.
Hur så många människor kunde (kan) ha så mycket hat grundat endast på folkslag.
10 000 000 människor mördades på bara några år... Kan ni fatta ni jävla många det är?

Efter alla böcker, filmer och dokumentärer man läst om det där så är man ju så jävla glad att det inte var man själv som råkade ut för det. För det verkar ärligt talat värre än döden.

Usch dessa gaskammare och skorstenar. Och stanken som beskrevs finnas när kropparna brändes. Och att arbeta en hel dag med knappt någon mat. Och se sina familjemedelemmar släpas bort för att dödas. Eller tyna bort pga. sjukdom eller bli till halvdöda skelett.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback