Camilla

HEJ! Den har bloggen har varit död i sisådär fyra veckor med undantag för några få inlägg.. Men det är ju för att jag har vairt borta. Gotland v.29 och efter det i Spanien. Gotland vad bara så bra.. Vi fick en stor fyra för rätt bra pengar och bodde fem minuter ifrån Söderport. Redan första dagen presenterade Elin och Johanna oss för sina vänner som de träffade i Chamonix förra vintern, och deras kompisar. De var också på Gotland den veckan och med dem hade vi jättekul!

Min tanke att jag inte skulle supa så överdrivet mycket försvann när man var där nere.. Det blev liksom så. Och det var så himla roligt. Haha, fast när helgen kom så var man (jag) helt slut och jag var förkyld och hostade och hade halsont så på lördagen drack jag inte en droppe. Vi kommer vara helt slut efter den här veckan, var det någon som sa innan. Vadå, nähä tänkte jag, varför det? Haha, så rätt den personen hade.. När jag kom hem var det bara att packa ur smutsiga kläder, tvätta dem och sen packa ner dem igen. Men jag var så trött då och hade ingen som helst lust att åka till Spanien följande dag, ville bara vara hemma och varva ner ett tag..

Men Spanien vart lungt. För lungt. Vi åkte ju med släkten så aa.. Men det värsta var ju att vi lyckades med att åka till ett extremt spanskt ställe. Fanns det turister så var det portugiser eller spanjorer från norra Spanien Ingen kunde engelska, inte ens polisen! Det blev ett litet problem för oss när min mammas väska blev snodd av ficktjuvar. Grymt störande händelse, jag blev så jävla arg. Att nån har mage att göra sånt och att ingen av oss åtta personer märkte ett jävla skit förrän de var long gone med mammas körkort, pengar, Visa-kort och allt vad det var där i. Just då hatade jag Spanien och varje spansk kille jag såg misstänkte jag vara ficktjuv. Haha..

En annan sak som var så störande var att Spanjorerna inte kan göra sås. Beställer man kött får man tort kött och pommes frites. Inte gott.. Ett annat bevis på att de inte kan göra såser är när jag beställe Pasta Carbonara och fick in Spagetti badande i en stor jävla insjö av smör. Usch det var vidrigt, jag mådde illa hela kvällen! Det borde man ju verkligen inte betlalt för, fattar inte varför vi gjorde det. Eller jo det fattar jag, skulle vi klagat skulle de ändå inte fattat nått. Både jag och Sara har ju läst lite spanska och om det inte varit för det, så skulle vår släkt fan inte klarat sig där nere. På restaurangerna förstod de inte ens ''Water''. Eller ''Well done''.. ''No ice''. Så jävla efterblivna och riktigt störande var det. Jag förstår inte att man kan få ett jobb som polis utan att kunna engelska? Det borde ju fan va jävligt obligatoriskt.

Nä Spanien, eller snarare det resmålet vi åkte till, var ingen höjdare.. Det var en massa mer dåliga småsaker som att vårt hotells lunchrestaurang hade usel mat, att det kom en jävla lasbil och dumpade glas klockan ett varje natt nedanför vår balkong, att det inte fanns någonstans att sitta på balkongen förutom två ynka stolar. Under dessa två veckor var det som att vi levde i en bubbla. Ingen fattade vad vi sa.. Det var bara vi. Vi träffade på EN svensk familj på hela tiden. Sen träffade vi faktiskt Anna, en svensk tjej som jobbade med underhållning och sånt på hotellet. Det var tur för hon hjälpte oss med en del saker.. Sen i slutet av veckan började också en fnittrig 20årig flcika från Sundsvall jobba som servitris där. Haha, hon garvade så roligt. Helt hysteriskt!

På torsdagen andra veckan var vi ju i Sevilla, som skulle vara Europas varmaste stad. Det var sjukt varm, när man stod i skuggan fattade man knappt att man gjorde det. Det var lite coolt, men rätt jobbigt. Den långa bussresan dit var också jobbig.. Haha, så kul, jag drömde att jag träffade min Spanskalärare och bah ''Britt-Inger!! Jag har varit i Sevilla!'' .. Haha! Drömde gjorde jag ju en hel del dessa veckor.. På gotland började veckan med att jag skrek  i sömnen. Jag drömde att ett rum slukade mig, rummet hade samma tapeter som det i Johanna och Elins sovrum. Så jag vaknade och skrek och Felicia tog tag i mig och försökte lugna mig. Stackars människa, haha.

På tisdagen tror jag det var, gick jag i sömnen. Gick upp från sängen och öppnade dörren, sen när Felicia frågade ''vad fan jag höll på med'' så vaknade jag, asgarvade för att jag är så cp och gick och la mig igen.. Det var ju då, eller någon annan kväll, som Felicia skrämde upp mig för livet. Haha, ärligt talat.. Jag hade tidigare läst i Kenzas blogg att hon hade sett något konstgt på natten. Något som satt och flinade på henne. Felicia berättade att det hette Sömnparalyz och att det är ett tillstånd preics innan man somnar. Man kan då se en figur, som brukar kallas Maran. Och man kan inte röra sig, man är vid medvetande men är helt förlamad i kroppen. Denna Maran har etsat sig fast i mitt huvud och jag vågar knappt kolla när det är mörkt.. Jag låg där på Gotland i vår säng och grät av rädsla. HAHAHAH så jävla patetiskt men jag var så jävla rädd. Jag vågade inte röra en fena och när Felicia fick sms så vågade jag inte ens tända min nattduksbordslampa så hon kunde hämta mobilen. Haha,gud.. Men till sist tände jag min egen mobils lampa och det slutade med att vi låg och gjrode figurer i taget med fingrarna för att lugna ner oss (mig).. HAHA. Men sedan dess tänker jag på Maran så fort det är mörkt! Sjukt hur mkt det där har påverkat mig..

När vi var i Spanien tyckte jag att jag hörde någon viska Camilla på natten så jag ruskade hårt om mamma och frågade om det var hon men det var det inte. En annan sak som visar på att jag är på helspänn typ hela tiden var när jag och Sara satte kameran på självutlösare och skulle ta en bild. Så vi ställer oss bredvid varandra och så lägger någon armen om mig och jag blir så jävla rädd för jag tror det står någon bakom mig och håller på mig, en gubbe eller så. Så jag skriker så hela jävla hotellområdet hör och kort efter skriker sara HAHAHa för  hon blev så rädd när jag skrek. Visar sig, dumma dumma mig, att det bara var SARA, VEM ANNARS, som hade lagt armen om mig.. Det tänkte jag liksom aldrig på, att det kunde vara min KUSIN som stod BREDVID mig. Jag börjar ärligt talat bli orolig för mig själv! Det roligaste var att vi fick mitt skrik på bild, en väldigt rolig bild där Sara står och posar med armen om mig och jag ser ut som att jag har sett Maran herself, hahah.

Det är lite roligt för dessa veckor i Spanien har man blivit van vid att man kan säga vad som helst om vem som helst hur mycket de än hör. ''Vilken ful frisyr hon har'' om någon som sitter bredvid. De fattar ju ändå ingenting! Man har blviit så van vid det att jag är lite rädd att jag fortfarande ska göra samma sak nu när jag är hemma. Skulle ju inte vara så lyckat kanske.

Har så otroligt många bilder från de här veckor så jag orkar verkligen inte lägga upp alla på en gång, så de får komma lite i taget.. Men de flesta från Gotland finns iaf på Facebook!