We can't cry the pain away (fairytale gone bad)
Var så nära som det bara gick igårkväll att skita i att ställa väckarklockan, bara skita i att gå till skolan idag. Dock gjorde jag det ändå, och när jag vaknade imorse mådde jag allt annat än bra, jag har nog aldrig varit så trött och sliten som imorse. Tanken på att sätta på mej jeans var skrämmande, så blev det mjukaste jag hittade ungefär. Orkade inte heller fixa håret så det blev uppsatt, och det där (uppsatt, mjukisbyxor) bestämde jag när jag SATT i mitt badkar och duschade. Jag var så slut, haha, orkade INTE stå. Mamma min älsakade mamma erbjöd sig skjuts och jag kände hatet när jag gick mot skolan när hon hade släppt av mej. Trapporna dödade mej och jag mådde pyton, tror jag gick omkring med en cpmin också, haha rätt roligt.
Måste nästan tro att gud finns och besvarade min bön om att få gå hem, när vi såg att Fredrik (bildlärare) var sjuk. Dvs, att vi skulle sluta FEM TIMMAR tidigare. Jag grät nästan fan, tårar i ögonen iaf! Fan vad skönt. Då 11 gick jag hem, försökte plugga lite men misslyckades, somande och sov till 18.00, haha. Men det behövde jag.. Ikväll ska jag gå och lägga mej SENAST 10, gör jag inte det och sitter inne på msn så säg till mej, snälla! Imorgon har vi dessutom sovmorgon, kan inte bli bättre.. :) (jo iag bättre skulle vara att inte gå i skolan alls, eller åtminstone inte ha alla dessa prov eller läxor, eller börja tidigt)
MVG till den som kan hitta alla stilistiska figurer i min text! ;)
Ser iaf ett onomatopoetiskt ord och en personifikation.
(Danmark)