Misslyckat

Misslyckad dag som vanligt. Skoldagen gick snabbt.. Jag gick hem. Jag skulle plugga, eftersom jag har prov på 35935784 sidor på fredag. Jag var för trött för att plugga, så jag tänkte att jag skulle sova en timme, så att jag skulle bli lite piggare sen. Det misstaget skulle jag inte ha gjort. Jag satte klockan så att jag skulle vakna efter en timme. Vilket skämt, jag vaknade efter 4 timmar. Sen åt jag middag och nu har jag pluggat nada idag. Och börjar få lite lite smått panik inför fredag. Fuck. Och nu om 20 minuter kommer Ulgy Betty. Efter det Desperate Housewives. Inte lätt inte.. När tänkte jag plugga? Imorn ska jag träna, så det kommer inte bli mycket tid. På torsdag fyller jag år, då vill jag ju inte plugga hela dagen. Jag är dålig på att planera.. Och på att ta tag i saker. Iaf när det gäller att plugga. Jag är ett stort fett misslyckande när det gäller att plugga. Ibland blir jag så jävla arg på mej själv

Ringde just till Liz (min farfars ''tjej'') och tackade för presenten.. Hon är så söt :P Fick pengar och en liten påskkruka av henne, mamma sa att hon hade varit orolig att det skulle vara för barnligt för oss, haha. Jag kan inte fatta, jag får inte in i mitt huvud att jag aldrig mer kommer få träffa min farfar. Jag fattar inte.. Att han inte kommer sitta i vår trädgård i en stol i solen som han brukar göra, att man inte kommer se honom på bussen eller att han inte kommer komma åkande i sin gröna bil mer. Jag dör, jag hatar döden. Jag saknar honom. Varför kan inte alla dö samtidigt, så man slipper sakna. Min släkt är fan cursed. Min faster har/har haft (inte riktigt säker, träffar henne inte så ofta) cancer. Min farmor dog i cancer. Min farfar dog i cancer. Min mormor har haft cancer. Tänk om hon skulle dött.. Jag var så liten då, så jag tyckte inte det var så farligt och det var nog aldrig så allvarligt heller. Kommer inte ens ihåg vilken sort hon hade, men det botades iaf lätt, har jag för mej. Det är jobbigt, för jag tror hela tiden att jag ser farfar överallt.. På bussen, när jag går hem från skolan, på stan.. Så kommer jag på att det kan ju inte vara han. Det är tungt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback