11 december
Heej alla läsare och snokande tjejer från gbg!
Snaaart är det helg, vilket känns väldigt välbehövligt just nu. Imorgon efter skolan måste jag städa och julpynta, och börja på hemtentan. Resten av helgen blir lite roligare, med julmarknad och julbord i Gamla stan på lördag och barnkalas och The Hobbit på bio på söndag. Bra uppladdning för nästa veckas praktik! Så idag ska jag fixa lite småsaker och sedan åka och träna. Köpte just en träningströja i julklapp till mig själv. Woho! Julklappsinhandlingen till andra ligger också bra till, köpt fyra av fem julklappar. Så ingen julklappsstress detta år. Ser fram emot närmast kommande tiden, allt roligt inbokat på helgerna, i mellandagarna och till och med emot praktiken! Examen och examenssittningen. Det är efter det som allt är totalt tomt och jag har ingen aning om vad som kommer hända sedan. Men det löser sig väl alltid. Jag överväger ifall det är värt att skaffa ett jobb på min nuvarande praktik på Huddinge och gå upp fem varje morgon. Tjänar ganska många sovminutrar på att jobba i Södertälje. Eller kanske rent utav åker till Göteborg?
Veckan och helgen
Jag har haft en bra vecka faktiskt. Ny praktik, tycker som jag tidigare skrivit att det kan vara ganska jobbigt att komma till nya praktikplatser men alla är verkligen hur trevliga som helst och det är en jättehärlig stämning på avdelningen. Vem hade kunnat tro att stället av alla mina praktikplatser som jag mest skulle kunna tänka mig att jobba på (tillsammans med akuten) är geriatriken?! Jag som haft så låga förhoppningar på hela denna termin med examensarbete och geriatrikpraktik (geriatrik = lära om åldrandes sjukdomar) i sex veckor har haft min bästa termin hittills och är verkligen positivt överraskad. Praktiker som jag haft under utbildningen är: Lungmedicinsk avdelning, äldreboende, infektionsavdelning, vårdcentral, psykiatrisk mottagning, hematologisk vårdavdelning, akuten, ambulansen, pre/post-operativ avdelning, operation och nu neurogeriatrisk avdelning. Svårt att förstå att det snart är slut. En månad och fem dagar..
Igår var det vår lilla busmyras 1- årskalas och det var supermysigt och trevligt. Gott framför allt! Vilket fikabord. Charmiga lilla tjejen var lika go som vanligt. Jätteglad över sin nya bil. På kvällen var vi på bio och såg Hunger Games, som jag velat se sedan den kom ut! Den var tyvärr inte så bra som jag hade hoppats. Jag som älskar Jennifer Lawrence tyckte alla känslor och uttryck var lite överdrivna nu.. Får hoppas att sista är bättre!
Juletid
Åh jag älskar julen och julpynt och mysfaktorn som uppstår. Vad jag hatar däremot är träningsvärk i tusen år, migrän på praktiken och iskallt väder.. Fyfan vad det är vidrigt att ha migränhuvudvärk när man ska försöka hänga med i allting och verka pigg och allert. Jag ville verkligen bara lägga mig ner på golvet och gråta idag, eller kanske helst springa därifrån först. Flera gånger var det så jävligt att jag började svettas och blev helt darrig. Jävla huvud alltså. Så om min träningsvärk skulle kunna vara över till imorgon iallafall så har jag ett poblem mindre. På grund av omständigheter ska jag både imorgon, fredag och måndag gå med tre olika andra handledare än min riktiga handledare. Så det blir ju spännande och flängigt, att gå med fyra olika handledare inom loppet av fyra praktikdagar, haha. Den här dagen började förresten med att en liten dement tant hade sju olika blodprovsrör som behövde fyllas, vilket de inte hade lyckats med igår eller inatt (på grunda av att hon vägrade typ). Jag som ääälskar att sticka tog på mig utmaningen och allt gick galant, varpå jag fick världens beröm av läkarna som jublade på ronden sedan, och växte några cm! Är så jäkla glad över mitt extrajobbande på provtagningen. För övrigt verkar avdelningen ganska lung och det verkar vara väldigt trevlig personal. Min handledare är blod, 30 år och från Södertälje. Minns inte om jag skrivit att jag är på en avdelning som utreder demens. Patienterna kommer alltså ditför det och stannar tills utredningen är färdig. Det är lite kul då det är väldigt olikt vad man varit på förut, och man lär sig nog mycket om dementa och hur man ska bemöta dessa vilket är bra då man stöter på dessa överallt inom vården. När alla vi som ska vara på olika avdelningar på Huddinge hade intro igår så nämnde hon som höll i det att man skulle vara glad om man hamnat på vår avdelning eftersom det skulle bli mycket lärorikt. Så hoppas på det! Jämför man med hematologen som jag var på i våras är det otroligt annorlunda, där var tempot dödshögt, de flesta inneliggande hade cancer och flera gånger om dagen gavs det massa saker intravenöst: blod, cytostatika, dropp, smärtlindrande, stamceller, antibiotika med mera samt tusen tabletter och annat. Där var det bara att köra för att hinna med att ge allt till alla patienter i tid, vilket ändå aldrig gick. Här är det tabletter, se om de söta tanterna och gubbarna och väldigt mycket planering kring patienten. Alla är dock inte söta, finns en riktigt butter herre som ryter och ryter, skulle inte bli förvånad om man åkte på en snyting där. Alla får ha larm eftersom dementa många gånger kan bli aggressiva och irritabla. Känns ibland lite som att vara tillbaka på psyk. Hur som helst blir det nog bra, om jag bra slipper ha migrän de nästkommande bestående dagarna. Och jag har pusslat med mitt schema så jag får vara ledig över jul och nyår, de är så schyssta och förstående.
Karolinska Institutet
Haha alltså vår skola just nu. Ni minns ju att jag berättade om den misslyckade sluttentan. Som jag för övrigt klarade, WOHO! Sjukt glad. Grymt att man klarade testet på om man lärt sig något efter tre års utbildning. Det ska man vara stolt över. Men hur som helst så hade vi även en tenta igår. Denna var en hemtenta med frågor som skulle besvaras på internet och innan skrivtidens slut skulle dessa skickas in genom att trycka på en knapp ''Skicka in enkät''. Det är bara det att som alltid strulade tekniken, vilket innebar att det blev error för ett flertal studenter som skickade in sina svar = alla deras svar försvann. Vilket resulterade i detta nedan. Haha, vad ska man säga? Då slapp man vänta på det tentasvaret iallafall! Sex veckors praktik på R73 (demensutredning), en hemtenta, två seminarier och en workshop kvar innan man får lämna Karolinska Institutet och deras klanterier! Inte för att jag inte kommer sakna skolan och framför allt alla klasskompisar, faan jag är ju livrädd. Redo? Nej. Skräckblandad förtjusning. Spännande, läskigt, konstigt. Japp!!! Snart är det dags att fightas för att få den lön man förtjänar när med detta intensiva jobb med sämsta arbetsförhållanden ett jobb kan ha! Heja heja.
Bästa Göteborg.
Min helg i Göteborg började med världens åksjuka som satt i flera timmar efter jag kommit fram. Så går det när man glömmer ta åksjuketabletten.. Jag mår verkligen sjukt dåligt av att resa. Trots att det ändå bara tar tre timmar till Göteborg.. Fy, det är hemskt. När det gick över blev det iallafall spelkväll med poker och galenpanna. Jag vann definitivt ingenting av dessa två, men roligt var det. Vi fick dessutom köra allt på engelska eftersom en av oss inte pratade svenska. Varför blir man alltid så vansinnigt dålig på engelska när man ska prata det? Speciellt spontant och snabbt, jag blir ju typ utvecklingsstörd. Haha. Förståelsen av engelska och engelska ord har däremot förbättrats avsevärt efter uppsatsen när man läste massa artiklar på engelska. Det brukade låta såhär när jag och Tuija läste för varandra: ''De skriver att de gjorde the interviews on tre personer and then they transcribed the data till .....''. Haha det kunde låta så kul ibland med svengelskan.
Helgen fortsatte med en badmintonmatch vilket var det roligaste på länge, jag med min vinnarskalle älskar ju att tävla och hade laddat upp för detta genom kaxiga kommentarer om hur jag och min lagkamrat skulle kamma hem detta i veckor innan. Jag är en bra förlorare men en väldigt dålig vinnare. Men vi kan ändå säga att mitt lag vann och var bäst. Kan definitivt säga att jag vann poäng för ''trying the hardest'' iallafall. Man måste springa mycket när man har korta ben och armar. Att jag försökte mitt allra yttersta ångrade jag lite dagen efter efter när jag bara ville skjuta mig själv för att slippa träningsvärken.
På kvällen åt vi vääärldens godaste kött på en mysig restaurang nära Järntorget och var sedan på Alex och Sigges föreställning ''Meningen med livet''. Som fanimig var det bästa jag sett! Jävlar var bra det var. Det ord jag kommer att tänka på för att beskriva det hela är nog ''genialiskt'' och jäkla bra skrivet, genomfört, klaffat, synkat och ihopbundet. Jag skrattade konstant i en och en halv timmes tid, kändes det som. Efter det tog vi taxi till inflyttningsfest och fortsatte kvällen och natten där.
På söndagen blev det fika inne i stan och söndagsmyyyys i form av god mat och film. Och om några veckor väntar nog nästa trip till mitt bästa Göteborg!
Upp och ner
Den här veckan är riktigt lyxig. Efter att ha suttit med c-uppsatsen mellan 9 och 17/18 varje dag i massor av veckor har vi äntligen lagt ifrån oss vårt eget arbete för en stund och ska opponera på våra klasskompisars arbete. Detta betyder att veckans tider snarare är 10-15 vilket är sååå skönt. Även om jag trivs i vårt nya andra hem (Karolinskas bibliotek) men min nyfunna vän och skrivkamrat. Kommer bli sjukt tomt sedan när man inte ska träffas varje dag längre. Men man märker att man börjar bli lite trött på den här kursen nu. Men stolt över vårt arbete! I övermorgon ska vi försvara det på slutsemineriet och nästa vecka kör vi sista spurten med inlämning på fredagen. Vad skönt men tomt det kommer bli sedan! Kommer bli jobbigt när folk ska kritisera och döma vår lilla bebis nu på fredag, hahaha. Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, och även om man glömmer bort det ibland så har man många gånger kommit på sig själv med att tänka att man måste uppskatta livet. Jag kan skratta, gråta, röra mig, prata, jobba, resa och tusen fler saker vilket man inte kan vid många sjukdomar. ALS. Väldens läskigaste sjukdom. ''Fånge i min kropp'' heter vår uppsats. Det är precis vad som händer... Skulle kunna predika om detta i timmar känner jag, det har verkligen kommit en varmt om hjärtat. Man har fått kunskap och förståelse, precis som syftet med vår studie var. Eftersom jag har en kusin som haft ALS i 2 år nu (50% av ALS-patienter är döda inom 18 månader efter diagnos) så är den här kunskapen mycket värd även om jag inte har någon kontakt med henne för tillfället. Jag lider verkligen med henne och hennes nära.. Som sagt, vi som är somatiskt (kroppsligt) friska ska vara glada för det vi kan göra. Sen kan man ju vara psyiskt sjuk också. Och det är sjukt, men det är på något sätt inte lika accepterat och mycket mer stigmatiserat. Det alla inte verkar förstå är att en psykisk sjukdom är en sjukdom som alla andra, förutom att den utvecklas i hjärnan och inte i övriga delar av kroppen. Den syns ofta inte utåt och går inte alltid att konstatera via prover. Det är sjukt att det är så att det heter att man HAR cancer men man ÄR schizofren. Man HAR ALS men man ÄR bipolär. Man ÄR sin psykiska sjukdom, men den somatiska den har man bara en viss tid (eller obotligt). Den psykiska sjukdomen är en del av dig men inte den somatiska. Att man är hemma från jobbet ett halvår på grund av depression är mycket mer hysch hysch och tabubelagt än om man har cancer och är hemma ett halvår. Då skickas blommor och folk tycker så synd om och hälsar på, medan en psykisk sjukdom snarare skapar rädsla och kanske vilja att hålla sig borta. Eller? Dessutom tror jag att många tänker att den psykiskt sjuka personen överdriver, inte alls är så himla sjuk och inte riktigt tar det på allvar. Det är inte lätt att vara psykiskt sjuk i dagens samhälle, tror jag ..
Veckan har inte bara varit lyxig och bra utan även jävligt sorgsen.. Livet går verkligen upp och ner just nu. Eller typ upp, ner, hit, dit. I lördags var jag på jättebra humör och i söndags/måndags var mysigaste dagarna på länge. Gårdagen och idag har inte varit någe roliga, fastän jag har en superkul göteborgsresa framför mig i helgen. Ska försöka tänka positivt!!! Det kommer ju bli kul och mysigt, det är bara svårt att fokusera på det när man känner sig ledsen. Men på lördag ska vi ju se Meningen med livet med Alex & Sigge, så efter det kanske jag får svar på vad meningen med livet är och blir gladare. Jag hoppas på det!
Svaret.
Lärarens svar till alla arga sjuksköterskestudenter. Det var inte enklare beräkningar vi fick göra (kanske om man är mattesnille eller har all tid i världen), och att räkna överslagsräkning är inte samma sak som att räkna ut ett exakt tal för att få rätt på en tenta. Vad de inte verkar förstå är att anledningen till att många är upprörda är kanske inte till största delen för att vi fick räkna huvudräkning, utan hur de jävla skitlärarna hanterade situationen (stöddigt, nedlåtande, bortförklarande) och att vissa fick miniräknare medan vissa inte fick. Orättvist? Och att de pratar om patientsäkerhet är ju patetiskt, eftersom det hade varit icke patientsäkert om NÅTT att räkna huvudräkning för att ta reda på vilken dos man ska ge till en patient. Att räkna överslagsräkning i huvudet för att ta reda på ifall det man räknat fram på miniräknaren är rätt är en helt annan sak. Här funkade inte överslagsräkning som sagt, eftersom man inte får rätt om man inte skriver exakt rätt. Som jag pratade med några klasskompisar om idag så är det ju superhärligt att det är såhär man kommer komma ihåg lärarna, helt jävla inkompetenta och stöddiga. Idioter.
Sluttentan.
Dagen innan.
Man får ju helt enkelt skylla sig själv när man börjar plugga på tentan som innefattar allt vi lärt oss på hela utbildningen klockan halv två dagen innan.. Men lite får man skylla på att idioterna till lärare la tentan på samma dag som vi ska lämna in vår c-uppsats. Tack. Sen kan jag väl få skylla lite på att livet drastiskt förändrades för bara en och en halv månad sedan, och att jag fortfarande försöker anpassa mig.. Och jag förbannar mig själv för att jag inte, efter flytten, har bättre ordning på mina saker. För nu såhär dagen innan tentan skulle det underlätta om man hittade instuderingspapperna till läkemedelsberäkningen så att jag slapp springa runt som en galning och leta och bli ännu mer stressad. Jag tror jag får satsa på omtentan istället. Vem fan lägger en tenta på hela utbildningen på samma dag som c-uppsatsen ska in? Vill de inte att vi ska klara den? Man börjar ju undra. Orkar knappt ha tenta-ångest för det mår man ju bara dåligt av. Som jag skrev på instagram för ett par månader sedan inför en stor tenta så borde tentaångest vara en diagnos. Fy så dåligt man kan må. Men nu har jag bestämt att det går som det går. Får antingen lita på kunskaperna jag har lärt mig, eller satsa på att plugga mer inför omtentan. Jävla lärare.
22:22
Den här dagen kan sammanfattas på följande vis:
Depp, totalt misslyckat plugg, sömn, musik och gamla bilder.
Riktigt deppig söndag på grund av vissa omständigheter. Och det enda jag behövde göra den här helgen var att plugga till tentan på fredag. Tenta på hela utbildningen. Som jag skulle plugga till denna helg alltså. Eftersom vi skriver examensarbetet på vardagar. Igår lyckades jag skriva ett worddokument med en lista på saker jag behövde plugga på. (Man vet inte vart man ska börja för det är så mycket??! Tre års utbildning...). Idag var jag så duktig att jag till och med tog fram en massa böcker, läste en sida om cirkulatorisk chock men sen blev jag tydligen jävligt trött och somnade. Sov bort hela dagen.. Vafaan.. Efter jag vaknat fick jag god söndagsmiddag och sen har jag bara lyssnat på musik som jag fått av linda, kollat på en massa gamla bilder och förundrats över min fjortisperiod. Men vilken härlig del av livet! ''Vadå jag är inte alls fjortis?'' Jo det var du. Så lite självinsikt. Haha. Finns så mycket minnen i alla bilder.
Jag är fan snart klar med min tre år långa utbildning, vart tog tiden vägen? Tre år av förhållande med Jesper och utbildning på Karolinska Institutet. En av dem har redan tagit slut, en tar slut om två och en halv månad. Så underbara och jobbiga år. Kärlek, bråk. Tentaångest, upplevelser, ny kunskap.
Två veckor senare..
Woho, jag lever!
Det kändes inte som det för några veckor sedan.
Jag älskar de människor som betytt så himla mycket för mig under den här perioden.
Mamma, Tuija och J speciellt.
Och alla vänner såklart.
Bästa Johanna som bjöd mig till Göteborg!!
Och det kära examensarbetet!!
Vem hade kunnat tro att det jag har fasat för hela utbildningen skulle rädda mig?
Detta uppbrott skedde en vecka innan c-uppsatsen skulle börja, och jag var säker på att det skulle bli svintufft för att jag var så ledsen.
Men istället blev det en perfekt distraktion, något annat att tänka på och något att göra så man slapp åka hem.
Någon att möta varje dag (Tuija) och att fokusera på annat med, som man var tvungen till.
Fyfan vad jag har gillat den här kursen!
Skulle nog kunna sträcka mig till att säga att det varit min favoritkurs under hela utbildningen.
Vem hade kunnat tro det?
Och nu ska vi lämna in den om bara 10 dagar.
Och jag är så stolt över vårt arbete.
Så glad över min skrivpartner och vårt bästa ämne.
Kan ju säga att man inte kan låta bli att se sina problem ur ett annat perspektiv när man läser om dessa människor, som fått diagnosen ALS.
De får den värsta diagnosen man som läkare kan ge en patient.
Deras kropp börjar sakta men säkert svika dem, inkluderat tal, sväljfunktion.
De lever i regel runt 1 till 2 år, och är till slut fångar i sina egna kroppar.
Oförmögna att klia sig på kinden eller få upp slem ur halsen.
Jag får ångest bara av att tänka på det.
Att höra sin röst och sina tankar i huvudet, men det kommer bara ut som konstiga ljud.
Och till sist dör man, nästan alltid av andningssvikt.
Andningen slutar fungera, så man dör.
Så då tänker jag väl att jag ska överleva att vara utan honom.
Fast det betyder ju inte att det inte är jobbigt.
Nu vill jag typ gråta.
Men jag vill iallafall inte dö längre.
Utkast: Oct. 27, 2014
http://aeonlith.blogg.se/2012/march/utkast-mars-24-2012.html#comment
Värsta sortens abstinens..
Är inte på den bästa platsen i livet just nu
Det finns få saker som är så svåra som att behöva vara utan den man älskar..
Och man känner sig så korkad när man själv varit med på att ta beslutet
Som att man vill gå tillbaka och ändra allt, tillbaka till ''som vanligt''
Samtidigt som man vet att det är rätt, om man tänker med hjärnan
Men att det kommer ta jävligt lång tid tills hjärtat håller med hjärnan om att det är rätt
För det känns vidrigt fel just nu
Så fel att man mår illa och får panik
Min trygghet, min fasta punk och kärlek i livet finns inte länge där
Samtidigt den som också gjorde mig ledsen och arg
Men satan vad ont det gör..
Hur jävla länge ska det göra så här ont?
Skulle gärna vilja ha svar på den frågan så man kan se något ljus
För just nu suger livet
Min fina älskling..
Dör lite inombords
Livet just nu
Sen jag skrev senast har jag jobbat, skolan har börjat igen, c-uppsatsen har dragit igång, jag har haft den bästa praktiken någonsin på akuten i huddinge tillsammans med 3 klasskompisar och läkarstudenter och nu är det dags att fortsätta på c-uppsatsen. Högsta möjliga fokus behövs nu.
Så det låter kanske som att allt är som vanligt. Men det är ju inte det.. Fyfan för livet. Och jag har noll förmåga till fokus just nu.
Så det låter kanske som att allt är som vanligt. Men det är ju inte det.. Fyfan för livet. Och jag har noll förmåga till fokus just nu.
Världens bästa huvud
Jag skulle inte alls jobba igår och idag, visade det sig. Vilket betyder att jag fick fyra till lediga dagar innan jobbet drar igång. Hade ju kunnat vara hur bra som helst och solen skiner, men jag har fått en galet vidrig konstant huvudvärk som vägrar släppa. Det gör ont på dagen och på natten, när jag blundar, kollar, sitter, står, går. Väldigt ljus och ljud-känslig.. Tredje dagen i rad nu. Så gårdagen ägnade jag åt att sova eftersom det var det enda jag kunde komma på för att slippa värken. Helvete. Ingenting hjälper. Idag funderar jag mer på att slänga huvudet i väggen och hoppas på att man tuppar av, eller något.
Från min mysiga kvällspromenad igår.
13 AUGUSTI
Nu börjar sommaren 2014 att ta slut. Den extrema, plågsamma men underbara värmen har försvunnit och kvar är den normala svenska sommarvärmen. Som nu efter detta superväder känns kall. Men sommaren har verkligen varit bra. Bättre än jag hade vågat hoppats på! Gjort två grymma resor, som varit sommaren höjdpunkter. Träffat massa vänner och släkt, hängt ute i stugan. Solat, solat och solat. Badat mer än någonsin. Håller tummarna för att min bränna håller sig till nästa sommar så man slipper bli blek i vinter, haha.
Blandade känslor inför min jobbstart imorgon, jobbar 12 dagar och sedan drar skolan igång direkt. Det ska bli ganska skönt ändå, att jobba. Jag gillar ju mitt jobb. Det är att skolan börjar snart som känns mest vemodigt, jag är inte så taggad på att skriva uppsats, vilket kommer köra igång direkt. Galet! Jag har fasat inför den där uppsatsen hela utbildningen, vem jag ska skriva med och vad jag ska skriva om. Nu har ju dessa 2 frågor löst sig, eftersom vi bestämde redan innan sommaren vem vi skulle skriva med och vad vi skulle skriva om. Så det blir nog bra det där. Om ett halvår ska jag ut och rädda liv, hjäääääälp. Undra hur många sjuksköterskor som känner sig redo efter tre års utbildning, jag skulle gissa på väldigt få. Så det är nog helt normalt att känna såhär.
TIO ÅR
Jag har alltid haft en viss grad av tandläkarskräck, vilket egentligen grundar sig på min sprut-fobi om man tänker efter. Avskyr man sprutor så är sprutor i munnen otänkbart, och jag gillar över huvud taget inte att någon ska peta runt med vassa föremål i min mun. Jag har dessutom gjort det stora misstaget att tro att jag kan laga hål utan bedövning, fyyyfan. Det där ilandet är outhärdligt. Så jag gillar verkligen inte tandläkaren.
Jag var hos tandläkaren imorse och kan nu fira att jag inte haft några hål på 10 år! Det är en lättnad varje gång men går därifrån med orden att ''det ser bra ut''. Såå nu ska jag fira med frukost från Tidermans och kolla på 24.
För övrigt hade vi en väldigt mysig dag ute i Viksberg igår. Men jag har gått och blivit förkyld så idag ska jag bara ligga i soffan hela dagen utan dåligt samvete. Ser att väderguden är på min sida också och ger oss moln.
Med facit i handen
Ibland när jag har tråkigt kollar jag tillbaka lite i bloggen, älskar att jag bloggat en massa år. Även om det blivit väldigt lite på senaste tiden. Det känns så dumt att skriva i en blogg när man ändå inte kan skriva hela sanningen, det känns meningslöst på något sätt.
Men det jag skulle komma till är att det är roligt att hitta sådana här inlägg. Från 2010: ''Jag gjorde precis ett jobb/personlighetstest som jag hittade i Emelies blogg. Enligt testet så var topptre jobbet för mig sjuksköterska (vilket jag funderat på att utbilda mig till) och toppsju var förskolelärare vilket jag jobbar med nu. Det var lite lustigt.''
Lite kul att läsa sådant när man vet hur allt blev och sitter här med facit i handen. Om ett halvår är jag utbildad sjuksköterska. Och hur säker jag än faktiskt är just nu på att det inte är detta jag kommer vilja göra resten av livet, så känns det faktiskt helt okej och jag börjar mer och mer identifera mig som sjuksköterska. Och all kunskap och erfarenhet jag fått, åh! Det är häftigt. Och läskigt att jag snart är ute i verkligheten och ska rädda liv. För det är verkligen på liv och död, ibland.
Ganska skit-dag
Fyfan! Idag har min rygg dödat mig. Orka ha en 70-årig tants rygg. Mitt huvud har också dödat mig, har haft ont precis hela dagen och då blev det bara förjävligt jobbigt att jobba. Huvudvärk är skit.
Trots det har vi varit iväg efter jobb och handlat inför fredag. Fredag och midsommarafton! Vi har handlat mat, presenter, sprit och subwaymackor. Sistnämnda till middag idag. Det var gött. Så imorgon väntar en dags jobb innan det blir hem och göra vegetarisk taco-paj för andra gången den här veckan, vi ska nämnligen ha med det till Sebastian och Linnea. Alltså jag som har lite svårt för köttfärs tyckte ju vegetariskt var huuur bra som helst.
Avslutade just den här dagen med att diska i typ en timme. Så nu är min rygg officiellt avliden. Nu ska jag väcka min pojk som sover i soffan och förflytta oss till vår uuunderbara sköna säng. Alltså de jobbar FORTFARANDE utanför vårt fönster, vid sjukhuset. Och klockan är liksom snart halv tio.. Aldrig någon jävla ro.
JUNI
Efter en slutspurt i skolan packade jag och åkte till Kreta. En vecka gick så jävla snabbt, vill knappt tänka på det. Måste finnas något som heter post-semester-depression. Har definitivt gått in i en sådan.
Det är så sjukt att det gick så fort att det knappt kändes som man var där. Som en dröm, för det var så jävla härligt! Man uppskattar ju aldrig saker där och då. Men jag försökte. Och det var så fruktansvärt fint där. Hotellet, personalen. Så mysigt och bra. Vissa stunder var helt underbara, typ som när klockan var sju på kvällen och man låg i bikini och läste en bok i solen med världens utsikt. Då njöt man ändå.
Det är första gången jag är övertygad om att jag kommer att åka tillbaka dit, till det hotellet. Jag längtar redan verkligen. Fy för tråkig vardag, känner inte ens någon glädje över att det är sommarlov. Nu är det ju visserligen jobb några dagar. Vilket är ganska kul. Roligare än att vara hemma. Jag trivs så bra där på provtagningen. Idag var vi dessutom bästa gänget, goa kollegor.
