Camilla

Den här veckan är riktigt lyxig. Efter att ha suttit med c-uppsatsen mellan 9 och 17/18 varje dag i massor av veckor har vi äntligen lagt ifrån oss vårt eget arbete för en stund och ska opponera på våra klasskompisars arbete. Detta betyder att veckans tider snarare är 10-15 vilket är sååå skönt. Även om jag trivs i vårt nya andra hem (Karolinskas bibliotek) men min nyfunna vän och skrivkamrat. Kommer bli sjukt tomt sedan när man inte ska träffas varje dag längre. Men man märker att man börjar bli lite trött på den här kursen nu. Men stolt över vårt arbete! I övermorgon ska vi försvara det på slutsemineriet och nästa vecka kör vi sista spurten med inlämning på fredagen. Vad skönt men tomt det kommer bli sedan! Kommer bli jobbigt när folk ska kritisera och döma vår lilla bebis nu på fredag, hahaha. Jag har lärt mig så otroligt mycket under den här kursen, och även om man glömmer bort det ibland så har man många gånger kommit på sig själv med att tänka att man måste uppskatta livet. Jag kan skratta, gråta, röra mig, prata, jobba, resa och tusen fler saker vilket man inte kan vid många sjukdomar. ALS. Väldens läskigaste sjukdom. ''Fånge i min kropp'' heter vår uppsats. Det är precis vad som händer... Skulle kunna predika om detta i timmar känner jag, det har verkligen kommit en varmt om hjärtat. Man har fått kunskap och förståelse, precis som syftet med vår studie var. Eftersom jag har en kusin som haft ALS i 2 år nu (50% av ALS-patienter är döda inom 18 månader efter diagnos) så är den här kunskapen mycket värd även om jag inte har någon kontakt med henne för tillfället. Jag lider verkligen med henne och hennes nära.. Som sagt, vi som är somatiskt (kroppsligt) friska ska vara glada för det vi kan göra. Sen kan man ju vara psyiskt sjuk också. Och det är sjukt, men det är på något sätt inte lika accepterat och mycket mer stigmatiserat. Det alla inte verkar förstå är att en psykisk sjukdom är en sjukdom som alla andra, förutom att den utvecklas i hjärnan och inte i övriga delar av kroppen. Den syns ofta inte utåt och går inte alltid att konstatera via prover. Det är sjukt att det är så att det heter att man HAR cancer men man ÄR schizofren. Man HAR ALS men man ÄR bipolär. Man ÄR sin psykiska sjukdom, men den somatiska den har man bara en viss tid (eller obotligt). Den psykiska sjukdomen är en del av dig men inte den somatiska. Att man är hemma från jobbet ett halvår på grund av depression är mycket mer hysch hysch och tabubelagt än om man har cancer och är hemma ett halvår. Då skickas blommor och folk tycker så synd om och hälsar på, medan en psykisk sjukdom snarare skapar rädsla och kanske vilja att hålla sig borta. Eller? Dessutom tror jag att många tänker att den psykiskt sjuka personen överdriver, inte alls är så himla sjuk och inte riktigt tar det på allvar. Det är inte lätt att vara psykiskt sjuk i dagens samhälle, tror jag ..

 

Veckan har inte bara varit lyxig och bra utan även jävligt sorgsen.. Livet går verkligen upp och ner just nu. Eller typ upp, ner, hit, dit. I lördags var jag på jättebra humör och i söndags/måndags var mysigaste dagarna på länge. Gårdagen och idag har inte varit någe roliga, fastän jag har en superkul göteborgsresa framför mig i helgen. Ska försöka tänka positivt!!! Det kommer ju bli kul och mysigt, det är bara svårt att fokusera på det när man känner sig ledsen. Men på lördag ska vi ju se Meningen med livet med Alex & Sigge, så efter det kanske jag får svar på vad meningen med livet är och blir gladare. Jag hoppas på det!