Camilla

9 veckors primärvårdskurs flög förbi. Det har gått från sensommar  till höst också. Senhöst, typ. Utan så mycket löv kvar. Det har varit jättefint dock. Men man hinner ju knappt med. Tiden går så fort och det är bara skola i huvudet mestadels. Vi har börjat vår psyk-kurs nu, och helt ärligt så ger den mig ont i magen. Det må vara mörkt med cancer, hjärtattacker och andra somatiska sjukdomar men dessa psykiska sjukdomar är ett speciellt slags mörker. Jag vill faktiskt bara få den här kursen överstökad. Vi har haft föreläsnigar om depressioner, bipolär sjukdom, suiciditet, personlighetsstörningar, psykossjukdomar däribland schizofreni. Osv. Vi har fått lyssna på en föreläsning där en tjej som haft en psykos berättade hur det var. Även på samma föreläsning fått höra en mamma förklara hur det är att leva med en son som har schizofreni. Det var hemskt! Intressant och gripande, men hemskt. Psykiska sjukdomar skrämmer mig. Men det värsta var nog imorse när jag gick in på en länk till en blogg som en i min klass hade delat med sig av i vår facebookgrupp. Det var en blogg som skrevs av mamman till 14åriga Linnea, som drabbades av psykossjukdom. Det slutade med att Linnea hoppade framför ett tåg. Sen ett inlägg där mamman uppmanade alla läsare att dela med sig av sina berättelser om psykisk sjukdom. Önskar lite att jag inte hade läst de berättelserna.

 

Linnea visade symptom som overklighetskänslor, känsla av att kroppen inte hängde ihop, känsla av att endast det rum hon befann sig i existerade, kände sig styrd, ”dubbelhet”, pennan luktade konstigt, handen skrev av sig självt, hörde röster, domningar i fötterna och sömnsvårigheter.

 

Typiska symptom för psykossjudom. Kan ni förså vad hemskt? Hon var fast bestämd att hon inte skulle leva över sin 15årsdag, och att hon ville ta sitt liv. En vecka innan sin födelsedag lyckades hon. Linneas mamma om händelsen: