Lördag i Åre
Lördagen… På lördagen åkte jag skidor och jag kan ju säga att allt jag varit rädd för när det gäller skidåkningen besannades. Det hela började med att vi åkte upp i liften, svängde av åt höger när vi kom upp och började åka en backe. Tills vi, enligt mig, kom fram till ett stup. Alla fortsatte åka men allt jag kände var typ.. panik. Ångest. Hjälp. Jag. Dör. Jag. Kan. Inte. Åka. Ner. Här. Jag vägrar. Vad. Ska. Jag. Göra. Jag. Sätter. Mig. Här. Och. Dör. Det var ingen rolig upplevelse. Det var alldeles för brant. Efter många om och men kom jag iaf ner.. åkandes på rumpan en bit tills det blev mindre brant haha. Efter det så var jag inge vidare sugen på att åka mer skidor den dagen men eftersom Linnea och Elin skulle åka endast blåa backar så åkte jag med dem i alla fall.
Efter att ha åkt ett tag så lyckades vi ramla i liften, haha. För att ta oss ner igen var vi tvugna att terrängåka genom skogen som fanns vid sidan, men eftersom det var hög snö som man sjönk ner i tog det ett bra tag innan vi kom därifrån. Elin fastnade med skidorna och vi låg där ett bra tag och bara skrattade, helt slut i benen av kämpandet i snön. När vi väl kom upp på skidorna fick man akta så man inte åkte in i träd och dog, haha. Kan nog ha sett ut lite som bambi på hal is ungefär. Ett riktigt ävenytyr blev det.
När vi senare hade anslutit oss till några som Elin och Linnea var där med och skulle upp på toppigaste toppen så hamnade vi lite fel vilket resulterade i att vi fick gå en mindre fjällvandring på plan opistad mark och i uppförsbacke för att komma till liften som skulle ta oss upp. Jag är sämst på att ta mig fram på plan mark med skidor och allra minst i uppförsbacke så där fick jag ta av mig skidorna och gå, haha. Det tog ett bra tag, jag kämpade mig fram genom att ena stunden stappla mig fram med skidorna och andra stunden ta i med stavarna i marken, gud så slut jag blev! Linnea den jäveln fick skjuts av en som gick med sin snowboard haha ;p Har aldrig lärt mig den där tekniken man har när man ska ta sig fram med skidor på plan mark...
När vi väl kom upp var det jättefin utsikt, verkligen. Vi skiljdes från de andra och tog en massa kort. Underbart att det var sol också! Efter ett ganska bra tag skulle vi ta en blå backe ner, men vart den blåa backen tog vägen är ett mysterium.. Vi hamnade i en opistad backe istället där det var jättesvårt att åka för oss icke-skidproffs. Brant och en massa lössnö och jag tänkte mest ''Hjälp hur ska detta gå vi kommer dö'' och ''Lavin...'' Typsikt att vi lyckades hamna där, haha.
När vi sakta men säkert tagit oss ner utan att dö så kom vi till en backe som senare hade en skarp sväng. I den lilla branta svängen kom jag in i väldigt hög fart, och för att ungvika att åka ner för branten som fanns om man inte följde svängen så bromsade jag. Och bromsade.. och ramlade! Eller jag la mig ner för jag insåg att jag inte skulle kunna stanna innan branten kom.. så där studsade mitt huvud hårt mot marken flera gånger. Och min fot blev lite vriden. Ont i huvudet. Det var läskigt. Allt mod jag hade kvar när det gällde skidåkning försvann. Jag önskade att vi var nere på marken men vi hade ganska långt kvar ner.. Krafterna var helt borta från min kropp för tio meter senare ramlade jag igen, inte lika farligt denna gång. Men då kände jag mest för att ge upp och bli hämtad av en snöskoter. Jävla skidåkning. Efter denna dag, som iof var den bästa skidåkingsdag jag haft men samtidigt den värsta (ramlade, hamnade i en backe jag inte kunde åka ner i, ramlade i liften, hamnade i en opistad backe mot min vilja) så har jag bestämt att jag aldrig mer ska åka skidor. För jag lovar att om jag gör det så kommer det bli min död! Haha..
