Där jag trivs bäst.

Nu ligger jag på ett av ställena där jag trivs bäst på jorden, i badkaret hos mamma och pappa. Känner mig helt trött i kropp och själ så inte alls så sugen på att åka hem och jobba 6 dagar kommande vecka. Kvällspass hela veckan visserligen = sovmorgon = glad Camilla. Vem orkar bli väckt av klockan 4.50? Det är ju inte ens morgon då, knappt.. Positiva är dock att dagpassen går fortfarande än kvällspassen, men oftast tröttare pga. dålig sömn och stressigare eftersom det händer mer på dagen på avd.. Hur som helst, om en vecka börjar jag jobba natt. 

Måste dokumentera en liten milstolpe i livet också. Min rädsla för sprutor och nålar har jag haft så länge jag minns, i fyran grät jag när jag fick stelkrampsprutan, i sexan vägrade jag ta rödahund-påssjuka-mässling-vaccinet. 2009, för 7 år sedan, satt jag utanför provtagningen och grät en timme med bedövningssalva i armvecken innan jag var tvungen att gå in och lämna prover inför min operation. Vi funderade på ifall jag skulle gå i terapi men det blev inte så. Fast sen påbörjade jag den bästa terapin möjlig, visade det sig. 3 år med lärdom, nålar och stick. Skulle tipsa om sjuksköterskeutbildningen till alla stick- och spruträdda!  Och i torsdags, 7 år efter gråtet utanför provtagningen, tog jag ett blodprov på mig själv på jobbet. JAG tog provet alltså, på mig själv (Skulle ta b-12 prover pga. min vitaminbrist.) Förstå om någon hade sagt det till mig när jag satt utanför provtagningen 2009 och grät, hade trott att de var totalt knäppa. Lite coolt, tycker jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback