Camilla

Nu är klockan kvart i tolv och jag måste duscha om jag ska hinna bli klar tills mamma kommer hem. Då ska vi ta oss ner till sjukhuset.. Igårkväll när jag låg och skulle sova började jag tänka på operationen och att de faktiskt ska  s k ä r a  i mig med en kniv. Då mådde jag illa. Sen ska de sticka in en massa långa instrument och skära lite till. Fyfan va äckligt. Tänk om man skulle vakna mitt under operationen.

Men en sak i taget, idag kommer första hindret. Blodprov. Jag pratade precis om det med Felicia i telefonen och min arm liksom domnade av.. Så blire när jag tänker på det. Emlasalvan bedövar huden ganska bra men inuti armen känns det fortfarande. Sen kan man ju hoppas på att de inte sticker fel o spräcker blodådror. Fan. Inte nog med att de ska sticka in nålen och ta blod, de ska byta provrör sjutton gånger också. Fan.