Camilla

Udda dag, måste jag säga.
Jag är van att gå upp tidigast typ två...
Att vara vaken och nere på stan vid tio kändes helskumt,
se hur många människor det var överallt vid den tiden när jag i vanliga fall ligger och sover.
Kändes faktiskt jäkligt bra, fick ett lyckorus när jag satt o lyssnade på musik på vägen ner också.
Älskar sånna.. Men vem älskar iof inte lyckorus?

Körlektionen gick bra och min lärare vad skitbra, kunde nog inte blivit bättre.
Såklart svårare att köra en helt ny och annorlunda bil, men man vande sig.
Men jag undrar hur många ggr jag sa ''jävlar'' haha....
Tex. när gasen tog mkt mer än jag trodde... ''Oj jääävlar'' haha :D

Sen åkte jag hem och käkade lunch och sov en halvtimme.
Skulle verkligen inte sova men det gick ju bara inte att hålla sig vaken.
Fortfarande helt zombie-trött åkte jag ner på stan och mötte Felicia.
Skulle möta Sara och Johanna lite senare, och när vi väntade på dem så träffade vi Sofie.
Så hon hängde med och fikade, Tratten hade vi siktat in oss på.
Men påväg dit såg vi Lillebrors caffé aka. Brorsans, haha, så vi satte oss där istället.

Senare kom jag hem och kände verkligen att om jag satte mig i min soffa så skulle jag somna,
så jag och pappa åkte ut och övningskörde.
Kolsvart och landsväg var fan läskigt, kändes som man körde ut i tomma intet ibland,
spec när man va tvungen att stänga av hellystet.

Om en halvtimme ska jag övningsköra igen, åka och hämta Linda i stallet.
Bra att hålla sig sysselsatt när man är trött, då somnar man inte.
Känns som det enda jag gjort idag är att övningsköra ;p heh ehe he

Längtar tills klockan är tio så jag får sova....
Det som är så bra med detta är att nu har jag äntligen ställt tillbaka dygnet.
Känns skönt, man missar så mkt när man sover till ett-två.
Imorgon ska jag upp med tuppen,(okej inte så tidigt) till willys och handla lunch + ingredienser.
Sedan ska jag baka.
Önska mig lycka till, det behöver jag....
Men hur svårt ska det vara att baka muffins?
Det måste gå bra.
Det kommer gå bra....
Men bara så ni vet, släkten, blir de misslyckade är det ni som håller minen och äter ändå :)
Mamma fyller nämnligen år på måndag.
Cocosbollar ska jag göra också.
Men att misslyckas med cocosbollar måste väl vara omöjligt?
We'll see, jag kanske lyckas med det omöjliga.

Nu ringde Felicia, hon skulle komma förbi,
följa med och hämta Linda och sen se på Top model!
Myyyyyyzzzzz

hejdå