Camilla

Frågan är .. Är inte livet lite hopplöst? Här går vi varje dag och gör samma saker. Vaknar, går till skolan, går hem, äter middag, sover, vaknar går till skolan .. ja, osv. Sen kommer helgen. Och sen försvinner helgen innan man ens hunnit fatta det. Man längtar till lov och de kommer .. och är sedan över. Livet känns så jävla hopplöst. Man går i skolan nu och man längtar tills man tar studenten. Men .. sen då? Då måste man ju jobba? Gå upp varje morgon och gå till jobbet. Visst, det kanske är roligare än skolan, beroende på vad man jobbat med, men i det stora hela är det detsamma. Hopplöst. Inte konsigt att man blir depriemerad av att tänka så. Och visst, man kan se det såhär också .. Jag (och de flesta i min närhet) är friska, vi är inte fattiga, vi har vänner, vi har folk som älskar oss, som bryr sig, vi lever inte under något hot eller liknande. Vi har mycket, vi har dator, mobil, månadspeng, massor med kläder. Vi har mycket men ändå klagar vi förmodligen mer än de som inte har allt det där. Kan inte ens inbilla oss hur det är att vara föräldralös i nått u-land, utan pengar, rena kläder, MAT och VATTEN. Att inte veta om man får mat ens EN gång om dagen? Eller kanske värre, man HAR mat, man HAR kläder och allt det där, men man blir misshandlad varje dag. Eller sexuellt utnyttjad av någon i familjen? Lever med rädslan och varje gång man kommer hem vet man inte om det är idag man blir ihjälslagen. Vi ska skatta oss lyckligt.. Fast ändå känns livet lite hopplöst.