Camilla

Vi var bästisar när vi var små. Vi bröt brythjärta och hade hemliga språk. Ett av dem hade vi skrivit ner på ett papper och låst in i en låda som jag hade gjort på slöjden. En dag var pappret bara borta :O Och jag förstår fortfarande inte hur det kunde försvinna :P Det var fan hänglås på lådan, och bara jag hade nyckeln. Hur som helst .. När vi började skolan, iaf efter ett tag, blev det problem. Hon fick nya kompisar och när vi var hos min morbror en dag, på kalas, så sa hon till mej att '' vi kan inte vara bästisar längre, jag är det med blabla och blabla nu ..'' Hahaha, jag blev skitledsen och stängde in mej på toaletten och grät. Hahaha, naw men jag var faktiskt bara .. vad kan det varit, 10? Aja, liten hur som helst. Haha, hon gav mej bästisdissen. Så kul när jag tänker tillbaka på det, att jag blev så ledsen. Hon är ju min kusin för alltid och den bästa man kan ha. :) <3